:carhagse

Läser i på Insidan i DN om Maria Gerlofsons bok “Mod – Stå upp för dig själv”. Jag har ju inte läst boken men något i det som står i artikeln (skriven av Peter Letmark) får mig att tänka till. Gerlofson säger: “Alla har ju fått göra från föräldra och lärare, ‘du är ju en sån som…’. Det är viktigt att testa de här etiketterna som man fått av andra och som man har gett sig själv”.

Den meningen får mig att tänka på en sak som Bhavik Gandhi sa i sitt föredrag på TEDxMälaren den 15 juni. Han rodde från Spanien till Atigua trots att han i fjärde klass fått urusla betyg eftersom han “gav upp lätt”. Det var ju tur att han inte lyssnade på sin lärare…

Vad lätt det är att ge barn en stämpel. Bhavik Gandhi lyssnade inte men det gjorde Maria Gerlofson och det tog lång tid för henne att frigöra sig från förväntningarna de omkring gett henne och som hon gjort till sina.

Jag har många gånger hör lärare säga om elever att “Han kommer alltid försent”, “Hon bryr sig inte”, “Den där ungen är omöjlig”. Vi etiketterar eleverna och möter dem med negativa förväntningar och jag är övertygad om att vi faktiskt får de elever som vi förtjänar då. Det leder mig in på Björklinds utspel om att “Skolk ska synas på betygen”. Jag undrar: varför då? De som skolkar och deras föräldrar vet väl redan att det är ett problem? Om de inte vet det så har skolan misslyckats tycker jag.

Foto: Lonely av Kashirin Nickolai CC

Vi i skolan måste bli bättre på att motivera för våra elever varför de ska vara i skolan. Om man är en duktig elev som klarar prov utan att gå i skolan är det nog fel både på skola och prov. Om man är en elev med problem, som inte orkar gå till skolan så behöver man väl stöd och hjälp. Man behöver känna sig välkommen till skolan när man kommer och man behöver mötas av positiva förväntningar.

No Comments

Jag har hittat ett roligt program på Webben där man kan göra sina egna seriestrippar, ToonDoo. Kan vara något att visa eleverna…

Jag har gjort en egen test och använt en händelse från mitt första år som lärare. Jag fick en klass med en ny pojke med turkiskt namn och tog för givet att han nyss anlänt då han inte svarade på mina tusen frågor. När jag tjatat på och pratat riktigt långsamt och antagligen fått honom att tro att jag tyckte han var korkad så sa han högt och tydligt “Örebro”. .. Det fick mig att känna mig lite dum. Så här blev min serie:

No Comments

I dag tog mamma och pappa med mig till Thielska Galleriet som ligger på Blockhusudden längst ut på Djurgården. Redan när jag var lite tog mamma och pappa ofta med mig och syrran till olika konstgallerier och museum runt om i Stockholm. Syrran och jag brukade leka att vi bodde i de magnifika byggnaderna.

Som alltid när man är på utflykt fikade vi och jag fick en ny bild till min #fikasommar:

Fikat smakade fantastiskt och mackan också.

När jag gick där och tittade på målningarna kom jag på mig själv med att faktiskt gissa rätt på vilken konstnär som målat respektive tavla. Jag undrar hur det kan komma sig? Vad jag vet har jag aldrig pluggat in konstnärerna. Jag har ju sett många av tavlorna tidigare och jag har säkert läst vem som målat men jag har egentligen inte brytt mig så mycket. Trots det så måste något ha fastnat.

Jag har upptäckt samma fenomen när det gäller växter. Jag vet ofta vad växterna heter trots att jag inte heller pluggat in dem.

Det är konstigt med kunskap.

No Comments

Anne-Marie Körling skriver ett inlägg om Nätläsning och läskrampen “readers block”. Visst är det så att olika sorters läsning kräver olika sätt att ta sig an texten. Det var jag inne på då jag skrev min C-uppsats och jag känner att jag får det bekräftat ofta. Hennes inlägg fick mig att fundera vidare.

Jag läser mycket på nätet även om jag ibland kan tycka att det är jobbigt. Jag märker också hur jag har tränat upp min förmåga att läsa längre texter på skärmen. Förr skrev jag ofta ut det jag skulle läsa men det gör jag faktiskt inte längre.

Att läsa en deckare ställer andra krav än att läsa en vetenskaplig uppsats. Att läsa en annons är annorlunda än att läsa en serietidning. Att läsa en bild (ja, just det, bilder är också text) är annat än att läsa en bok. Nej, en sorts läsning är inte bättre än en annan. All sorts läsning behövs och det är dags att vi börjar prata om det i skolan. Om vi diskuterar vilka krav olika texter ställer på oss som läsare så tror jag att vi lättare kan få med oss alla elever. Jag tror det är viktigt att man får börja med den läsningen som man känner att man lyckas med och behärskar så att man vågar ta större och större risker och utveckla sitt läsande.

Själv hade jag en period då jag pluggade och läste väldigt mycket kurslitteratur. När sommaren kom orkade jag knappt läsa något alls men en del deckare slank ned. Sen blev det fler deckare, och fler… En dag kände jag att jag inte skulle klara av en enda deckare till. Jag fick ett okontrollerbart sug efter något djupare, svårare, mer problematiskt. Just nu kommer jag inte ihåg vad jag läste (det kan ha varit Paulo Coelhos Zahiren) men behovet fanns där.

Som svensklärare har jag många gånger förtvivlat över min sons bristande läsintresse. Han har ju alltid kunnat läsa bra men vilja att läsa har inte funnits där, inte förrän nu. Nu när han slutat skolan läser han plötsligt tjocka böcker. Nu njuter han av att läsa och kan till och med välja det framför dataspelen. Hur gick det till? Jag önskar jag kunde svara på det men det kan jag inte. Jag kan bara gissa.

Jag har aldrig tvingat honom att läsa men vi har pratat mycket böcker här hemma. En del samtal har han hört och tyckt illa om att stå utanför. Det resulterade till exempel i att han sträckläste alla Harry Potterböckerna  innan vi skulle se den senaste filmen eftersom vi andra pratade om skillnaden mellan böckerna och filmerna. Han vill kunna vara med i diskussionen. Jag tror alltså att det är samtalen som lockat honom att börja läsa.

Kanske kan vi få fler intresserade läsare genom fler gemensamma samtal…

No Comments

Försökte följa direktsändningen på Bambuser från Lärarförbundet om  PR-tävlingen där PR-byråerna Cohn & Wolfe, Gullers Grupp och Prime PRs tävlar om att ge om positiva bilder av den svenska skolan. Tyvärr så bröts sändingen och ljudet hela tiden så det var svårt att höra vad de sa. Några saker kunde jag dock plocka upp fast jag hade svårt att uppfatta vilken byrå som var vilken.

En sak som alla tre nämnde var att trots att skolan är utskälld och kritiserad så gott som dagligen i media så är de flesta nöjda med sina egna barns skola. Det är intressant att media och allmänhetens bild är så olik, vad kan det bero på? Jag har jobbat i skolan i nio år nu och jag tycker mig känna igen det. Den skolan jag arbetat i det sista året har dåligt rykte men… de elever och föräldrar jag möter är nöjda. Det är klart att det finns undantag men det vore väl konstigt annars. Kan det vara så att man tar billiga poäng på att klaga på skolan? Kan det vara så att de politiska partierna tjänar på att snacka skit om skolan och komma med enkla lösningar?

Jag älskar mitt jobb och jag är glad varje dag när jag går till jobbet. Visst händer det att vissa dagar är jobbiga och man sliter men resultaten blir oftast bra i slutändan och det gör all möda värd. Om skolan som arbetsplats var så dålig som bilden i media visar, borde jag inte känna så.

Vårt uppdrag i skolan har förändrats i och med att samhället har förändrats. Samhället kräver andra saker av medborgarna idag än vad som krävdes för tjugo år sedan. Det ska bli kul att följa Skolverkets webbsändning “Vilka medborgare skapar den svenska skolan?” lite senare idag. Ger vi våra barn det de behöver för att klara sig bra när de kommer ut i arbetslivet? Det känns skönt att diskussionen är igång.

No Comments

Nästan två veckor in på sommarlovet känner jag att jag verkligen gått ned i varv och jag njuter av att bara vara ledig. Men även om jag kopplar av så kommer jag hela tiden på nya idéer för min undervisning. Nu har jag öppnat ett dokument på datorn som jag kallar för lektionsidéer. Jag tänker mig att jag ska anteckna alla de idéer jag har så att jag inte glömmer bort dem när jag ska sätta igång med planeringen av höstterminen.  Lite så där i smyg måste jag erkänna att jag längtar till hösten men jag vet också att ledigheten kommer att göra mig till en bättre lärare.

Idag hittade jag det här på TED: http://www.ted.com/talks/lang/eng/stefan_sagmeister_the_power_of_time_off.html Om man sätter det han säger i relation till tanken att man ska ta bort lärarnas sommarlov så tycker jag att det här är bevis för att det vore en dum idé. Den ledighet vi har gör oss till med kreativa och engagerade lärare, det är jag övertygad om.

No Comments

Försöker samla tankarna efter ett par intensiva dagar på konferensen om “Framtidens Lärande“.

Det hela började i går då jag parkerat bilen i garaget vi Nacka Strand och klev ur hissen för att mötas av en strålande utsikt.

Som om inte den strålande utsikten och det vackra vädret var nog, strömmade dessutom klassisk musik ut ur högtalare på utkiksplatsen. Det kändes som om luften var laddad med förväntan inför vad dagen skulle ge.

Den första föreläsningen handlade om New Millenium Learners. Det var Francesc Pedró som berättade om OECD-rapporten: Are the New Millennium Learners Making the Grade. Han talade om att vi behöver överbrygga den “andra digitala klyftan”, dvs. den klyftan som uppstår när de flesta har tillgång till hårdvaran och infrastrukturen men där de sociokulturella skillnaderna växer eftersom en del av eleverna inte kan hantera datorerna och informationsflödet utan enbart använder datorerna till nöjen. Han menade också att skolan inte har råd att ignorera den nya tekniken eftersom det ingår i skolans uppdrag att ligga i framkant och leda utvecklingen.

Sen var det dags för Ungt Inflytande att presentera sitt arbete om Morgondagens skola. Cornelia Leander, Emil Claesson och Milén Fernandez berättade kort om sitt arbete med publikationen. Läs den! De har mycket kloka tankar kring skola, lärande och lärares roller.

Slutet på torsdagsförmiddagens föreläsning blev ett samtal kring En skola i världsklass med Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm. Hon menade att tillgången till IT i skolan inte kan vara frivilligt, alla måste utbildas. Hon pratade om vikten av PIM-utbildning, uppföljning av resultat och inspiration. Hon pratade också om att vi måste börja diskutera vad den nya tekniken innebär för skolans uppdrag.

Tiden mellan de stora föreläsningarna kunde spenderas med fika, mingel och valbara inspirationsmöten. Jag hade valt att höra mer av ungdomarna från Nacka och deras arbete med publikationen om Morgondagens skola. Jag fick då tillfället att fråga dem om vilka råd de kunde ge till lärare idag. Lärare idag kan inte alltid påverka hur skolan ser ut men eftersom det är vi som är nära eleverna kan vi kanske börja i det lilla med vår egna undervisning. De sa att de inte förväntade sig att lärare skulle kunna allt. Däremot ska de kunna inspirera och leda eleverna rätt. De ville se lärare som ger eleverna inflytande, tydliga långsiktiga mål och lärare som samarbetar över ämnsgränserna.

Det fanns mycket intressant att se på utställningen och många inspiratörer att lyssna till. Alla deltagare verkade rörande överens om att skolan inte kan stå utanför som en isolerad ö utan vi måste låta skolan blir en moderns arbetsplats som andra. En plats där man använder den teknik som finna och där man försöker hålla sig i framkanten av utvecklingen.

No Comments

I dag fick jag uppleva den magin som gör att jag älskar mitt jobb. Min 5:a har fått skrivuppgifter att skriva på dator under våren och den senaste veckan har vi ägnat till att gå igenom deras texter, tittat på skrivregler, hur man måste vara tydlig för att göra sig förstådd och vad som gör en text till en bra text.

I dag skulle alla bearbeta och skriva vidare på den text som de påbörjade i går. Först blev det ett himla liv. Alla ville ha hjälp med en gång och några skrek arg när de blev tvungna att vänta. Efter en stund så infann sig dock lugnet. De började visa sina texter för varandra, de började prata om det de skrivit och de började reflektera över vilka ord och vilka formuleringar som var bäst. Det var en “kreativ flow” i rummet.

Rätt som det var så var lektionen slut. Klassen som börjat lektionen med att fråga om de fick gå tidigare på lunch hade plötsligt arbeta över några minuter. I stället så ville de veta när vi skulle ha nästa skrivlektion – en härlig stund att minnas.

No Comments

Jag är med i något som heter IT-pedagogforum i Huddinge kommun. IT-pedagogforum är ett ställe där skolfolk som är intresserad av IT i undervisningen träffas för att utbyta information om det som händer i kommunen när det gäller IT-program, IT-satsningar och annat som är knutet till IT, skola och undervisning. Det är mycket kul och intressant att träffa folk från andra skolor och jämföra hur det ser ut och vad man gör. Som jag skrivit tidigare får dessa stunder med pedagoger från andra skolor i kommunen mig ofta att fundera över frasen “likvärdig skola” – vad betyder det.

Idag är det dock en annan sak som jag funderar över. Vi pedagoger beställer ofta material från AV-centralen. Förr har det varit inspelade radioprogram, video och dvd:er men de senaste åren har allt mer material börjat levereras på streamad video. Det här är en fantastisk tjänst som Huddinge kommun betalar för men… och här kommer det:

Vi får inte titta på streamad media för kommunens IT-avdelning!

Det här är mycket underligt tycker jag. Varför betalar man för något man inte får använda? Och, framför allt, varför får man inte använda tjänsten? Det svar jag har fått när jag frågat är: IT-avdelningen säger att man inte får använda streamad media eftersom det saktar ner datatrafiken.

Nu vet jag att flera lärare använder tjänsten ändå, de som är lyckliga nog att ha möjligheten till det. Tyvärr så är jag inte en av dem men jag hoppas att jag snart kan bli.  Det finns så mycket spännande material där ute som jag skulle kunna använda mig av om jag bara hade tillgång till en dator med internetuppkoppling och en projektor i mitt klassrum. Jag drömmer om den dagen…

No Comments

Idag skrev en av min vänner, som också är lärare, följande på facebook:
“Perfekt väder för inläggning av omdömen på skolwebben. Nu jäklar………”.
Min kommentar blev:
“Perfekt väder för att läsa 9:ornas uppsatser. Undrar hur vi ska hinna med sådant om vi ska jobba 40-timmarsvecka?”
Varpå hon svarade:
“Läsa på det indragna sommarlovet å ge omdömen ett halvår senare.”

Det här har jag funderat mycket över. SKL vill att lärarna skall arbeta 40-timmarsvecka och alla de 40 timmarna ska tillbringas på skolan. Jag förstår inte riktigt hur det ska ge oss en bättre skola. Om jag ska tillbringa mer tid i skolan måste min arbetsplats moderniseras (och vad är kostnaden för det). Vi skulle behöva ha ordentliga arbetsplatser och tillgång till fler datorer. Idag är jag ofta tvungen att åka hem och jobba (på min egna dator) eftersom datorerna som finns på skolan är upptagna. Vi ska skriva omdömen, pedagogiska utredningar, åtgärdprogram. Vi söker information på Internet, planerar, kommunicerar med elever och föräldrar, skriver protokoll. Många av våra sysslor kräver att vi har tillgång till en dator men vi kan vara upp till fyra lärare som delar på en. Många av oss sitter i trånga, röriga, arbetsrum där det är svårt att få plats med de böcker och de pärmar som man behöver ha tillgång till.

SKL menar att vi ska tillbringa mer tid med eleverna men jag tillbringar ju redan min mesta arbetstid med eleverna, då eleverna är i skolan. Om jag går hem och jobbar när eleverna har gått hem kan väl inte göra någon skillnad? Det jag kan känna är svårt redan nu, att få tid att reda ut konflikter, arbeta mot mobbing och handleda, kommer att vara lika svårt (och svårare) med 40-timmarvecka. Eleverna kommer ju inte att vara mer i skolan för det.

Fem timmars arbetstid i veckan kommer att försvinna med 40-timmarvecka. När ska jag hinna kompetensutveckla mig? När ska jag hinna läsa och bedöma elevernas arbete? Vet SKL hur lång tid det tar att läsa och bedöma 30 uppsatser? När ska jag hinna planera nya teman och arbetsområden? Jag tycker det är svårt nog redan nu när jag jobbar 45 timmar i veckan.

Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag tycker varje dag med eleverna är ett spännande äventyr. Jag gör mitt bästa för att utmana dem och för att få dem att utmana sig själva. Jag lägger ned mycket tid på att fundera ut hur jag ska kunna göra deras skoltid och de lektioner jag har med dem till meningsfulla stunder. Jag jobbar oavbrutet vidare på att förbättra mig själv som lärare och mina lektioner. För mig är mitt yrke också mitt stora intresse och något jag är stolt över, men 40-timmars arbetstid och semestertjänst kommer INTE att göra något för att hjälpa mig utvecklas som lärare.

2 Comments